Utvecklingen

Att cykla är en lek
Människans synförmåga är inte färdigutvecklad förrän i tonåren. Barn i förskole- och lågstadieåldrarna har svårt att ställa om blicken från närseende till fjärrseende. De har också ett snävare synfält än vuxna, med sämre möjligheter att uppfatta rörelser ur ögonvrån. Inte heller hörseln är färdigutvecklad och de har svårare än vuxna att uppfatta varifrån ljud kommer. Därför är det viktigt att börja cykla i trafikfria miljöer, på cykelvägar.

Barn är inte mogna att ge sig ut själva i trafiken på cykeln innan de fyllt tolv år.

Komplexitet och koncentrationssvårigheter går inte ihop
Trafik är ett mycket komplext system som bygger på många olika faktorer, varav många handlar om erfarenheter och rutin. Barn har inte den rutinen. Det handlar om en mognadsprocess som tar många år och som kräver det högsta stadiet av mental utveckling.

Det formella regelsystem som man försöker träna barn till i trafiken räcker inte. Även om barn kan bete sig helt rätt under kontrollerade former, så går det inte i mer komplicerade trafikmiljöer. De kan inte sprida sin uppmärksamhet, när de till exempel cyklar måste de koncentrera sig så på att trampa och manövrera cykeln, att de inte klarar att uppmärksamma trafiken på samma gång.

Självcentrerat tänkande
För barn innebär att cykla snarare ett lekmoment än ett sätt att förflytta sig. Så är det ända upp i mellanstadieåldrarna. Man kan inte heller vänta sig någon konsekvens i barns trafikbeteende. Ett barn som ena dagen visar upp ett trafiksäkert beteende kan nästa dag vara en dålig trafikant. Små barn uppfylls lätt av sina känslor som glädje, ilska eller plötsligt intresse för någonting och ger då lätt efter för sina impulser - och kan springa rakt ut i gatan.

En av barnens största svårigheter i trafiken är att de tänker självcentrerat. De utgår från sin egen uppfattning och kan inte förstå att andra kan tänka annorlunda, de kan inte sätta sig in i hur en bilist tänker och ta hänsyn till det.

En sju- till tioåring befinner sig i en tankemässig utveckling mitt emellan två utvecklingsnivåer. Barnet börjar kunna beakta två aspekter samtidigt, kunna se orsak och verkan, men har fortfarande svårt att förstå och förutse förändringar. I trafiken innebär det att barn har svårt att skaffa sig en överblick över trafiksituationen.

Vem behöver egentligen lära sig vad?
Naturligtvis är det viktigt att göra barn uppmärksamma på hur trafiken fungerar och vilka risker som finns. Men det räcker inte alltid. Studier visar att bilförare inte förändrar sitt beteende då barn leker på trottoar eller gångväg nära vägen. Trafiksäkerhetsundervisning bör därför inte endast inriktas mot barn utan även mot bilförare.

Att reflektera kring

  • Hur skulle man kunna påverka bilförare beteende till att bli mer uppmärksamma på oskyddade trafikanter?
  • Kan man förändra trafikmiljön och göra den säkrare för oskyddade trafikanter? Hur?