30-zoner

1997 beslutade riksdagen att Nollvisionen ska gälla för vägtrafiken i Sverige. Nollvisionen är politisk målsättning för trafiksäkerhet, en bild av en framtid där ingen människa ska behöva dö eller skadas allvarligt på vägarna.

• En av de första effekterna av Nollvisionen var kommunernas nya möjlighet att införa hastighetsgräns på 30 km/tim i tättbebyggt område.
• 30 km/tim är ingen nyhet i tätorter, men i arbetet med Nollvisionen har man kunnat konstatera att det är gränsen för att oskyddade trafikanter ska överleva en kollision.

Erfarenheter från städer som har infört 30-zoner visar att antalet personskador i trafiken minskar. Trafikrytmen blir lugnare, även på gatorna runt omkring zonen.

Sakta bra för miljön
De studier som gjorts hittills visar också att låga hastigheter är positivt för miljön - koldioxidutsläpp, bensinförbrukning och buller minskar när bilister kör långsammare och jämnare.

År 2002 införde man 30 km/tim som högsta tillåtna hastighet i tre områden i Gävle centrum. De tre områdena rymmer mycket gång- och cykeltrafik. Efter fem månader kunde man se en sänkning av medelhastigheterna med mellan 4-7 km/tim.

I staden Graz i Österrike införde man under 1992-1994 försök med 30 km/tim på sina bostadsgator. Den sänkta hastigheten ledde till en så stor minskning av personskadorna i trafiken att försöket permanentades 1994. En majoritet av invånarna insåg dessutom att de fått en trivsammare stadsmiljö.

Stockholm införde, som första huvudstad i världen, 30-zoner 2005.

Att reflektera kring:

• Hur mycket tid skulle vi tjäna på att alltid småspringa istället för att gå?
• Varför måste det alltid gå så fort med bilen?
• Har vi verkligen alltid bråttom?